Debian GNU/Linux 13 har stöd för 9 större arkitekturer och ett flertal variationer av varje arkitektur kända som ”varianter”.

Det här dokumentet täcker in installationen för 64-bit ARM--arkitekturen med Linux-kärnan. Om du letar efter information om någon av de andra arkitekturerna som Debian stöder kan du se på sidorna för Debian-porteringar.

Det här är den första officiella utgåvan av Debian GNU/Linux för arkitekturen 64-bit ARM. Vi tycker att den har bevisat sig vara tillräckligt bra för att ges ut. Dock har den inte haft samma exponering (och följaktligen blivit testad av användarna) som andra arkitekturer har haft, och du kan kanske påträffa några fel. Använd vårt Felhanteringssystem för att rapportera problem; se till att påpeka fakta att felet gäller för plattformen 64-bit ARM med kärnan Linux. Det kan vara nödvändigt att använda sändlistan debian-arm också.

ARM-arkitekturen har utvecklats över tiden och moderna ARM-processorer har funktioner som inte är tillgängliga i äldre modeller. Debian tillhandahåller därför tre ARM-portar för att ge det bästa stödet för ett mycket brett utbud av olika maskiner:

Tekniskt sett kan alla för närvarande tillgängliga ARM-processorer köras i antingen endian-läge (stort eller litet), men i praktiken använder de allra flesta little-endian-läge. Alla Debian/arm64, Debian/armhf och Debian/armel stöder endast little-endian-system.

ARM-system är mycket mer heterogena än de som bygger på den i386/amd64-baserade PC-arkitekturen, så supportsituationen kan vara mycket mer komplicerad.

ARM-arkitekturen används huvudsakligen i så kallade ”system-on-chip” (SoC)-designer. Dessa SoCs är designade av många olika företag, ofta med väldigt varierande hårdvarukomponenter även för den mycket grundläggande funktionalitet som krävs för att få upp systemet. Äldre versioner av ARM-arkitekturen har sett enorma skillnader från en SoC till nästa, men ARMv8 (arm64) är mycket mer standardiserad och är lättare för Linux-kärnan och annan mjukvara att stödja.

Serverversioner av ARMv8-hårdvara konfigureras vanligtvis med hjälp av Unified Extensible Firmware Interface (UEFI) och Advanced Configuration and Power Interface (ACPI) standarder. Dessa två ger vanliga, enhetsoberoende sätt att starta och konfigurera maskinvara. De är också vanliga i x86 PC-världen.

Arm64/AArch64/ARMv8 hårdvara blev tillgänglig ganska sent i Debian Trixie release-cykeln så inte många plattformar hade stöd sammanslagna i mainline-kärnversionen vid tidpunkten för denna release; detta är huvudkravet för att ha debian-installer körandes på dem. Följande plattformar är kända för att stödjas av Debian/arm64 i den här utgåvan. Det finns bara en kärnavbild som stöder alla listade plattformar.

När du använder debian-installer på icke-UEFI-system kan du behöva göra systemet startbart manuellt i slutet av installationen, t.ex. genom att köra de nödvändiga kommandona i ett skal som startas inifrån debian-installer. flash-kernel vet hur man ställer in ett X-Gene-system som startar upp med U-Boot.

Stöd för flera processorer — även kallad ”symmetrisk multiprocessing” eller SMP — är tillgänglig för denna arkitektur. Att ha flera processorer i en dator var ursprungligen bara ett problem för avancerade serversystem men har blivit vanligt på senare år nästan överallt med introduktionen av så kallade ”fler kärniga”-processorer. Dessa innehåller två eller flera processorenheter, kallade ”kärnor”, i ett fysiskt chip.

Standard Debian13 kärnavbilden har kompilerats med SMP-stöd. Den kan också användas på icke-SMP-system utan problem.

Debians stöd för grafiska gränssnitt bestäms av det underliggande stödet som finns i X.Orgs X11-system och kärnan. Grundläggande framebuffer-grafik tillhandahålls av kärnan, medan skrivbordsmiljöer använder X11. Huruvida avancerade grafikkortsfunktioner som 3D-hårdvaruacceleration eller hårdvaruaccelererad video är tillgängliga beror på den faktiska grafikhårdvaran som används i systemet och i vissa fall på installationen av ytterligare blobbar för ”fast programvara” (se Avsnitt 2.2, ”Enheter som kräver fast programvara”).

Nästan alla ARM-maskiner har grafikhårdvaran inbyggd, snarare än att vara på ett plug-in-kort. Vissa maskiner har expansionsplatser som tar grafikkort, men det är en sällsynthet. Hårdvara designad för att vara huvudlös utan grafik alls är ganska vanligt. Även om grundläggande framebuffer-video som tillhandahålls av kärnan bör fungera på alla enheter som har grafik, behöver snabb 3D-grafik alltid binära drivrutiner för att fungera. Situationen förändras snabbt men vid tidpunkten för trixie släppet så finns gratis drivrutiner för nouveau (Nvidia Tegra K1 SoC) och freedreno (Qualcomm Snapdragon SoCs) och är tillgängliga i detta släppet. Annan hårdvara behöver icke-fria drivrutiner från tredje part.

Detaljer om grafikhårdvaraoch pekenheter kan hittas på https://wiki.freedesktop.org/xorg/. Debian 13 skickar med X.Org version 7.7.

Nästan alla nätverkskort (NIC) som stöds av Linux-kärnan stöds även av installationssystemet; modulära drivrutiner ska vanligtvis läsas in automatiskt.

På 64-bit ARM finns stöd för de flesta inbyggda Ethernet-enheter och moduler för ytterligare PCI- och USB-enheter tillhandahålls.

Linux har stöd för ett stort antal maskinvaruenheter såsom möss, skrivare, skannrar, PCMCIA/CardBus/ExpressCard och USB-enheter. Dock krävs inte de flesta av dessa enheter vid installation av systemet.