Förutom tillgången till en enhetsdrivrutin, kräver viss hårdvara också att så kallad fast programvara eller mikrokod laddas in i enheten innan den kan tas i bruk. Detta är vanligast för nätverkskort (särskilt trådlösa NIC), men till exempel vissa USB-enheter och även vissa hårddiskkontroller kräver också fast programvara.

Med många grafikkort är grundläggande funktionalitet tillgänglig utan extra fast programvara, men användningen av avancerade funktioner kräver att en lämplig fastprogramvaru-fil installeras i systemet.

På många äldre enheter som kräver firmware för att fungera, placerades fastprogramvarufilen permanent i ett EEPROM/Flash-chipp på själva enheten av tillverkaren. Nuförtiden har de flesta nya enheter inte den fasta programvaran inbäddad på detta sätt längre, så fastprogramvarufilen måste laddas upp till enheten av värdoperativsystemet varje gång systemet startar.

I de flesta fall så är den fasta programvaran icke-fri enligt de kriteria som används av Debian GNU/Linux-projektet och kan därför inte inkluderas i huvuddistributionen. Om själva enhetsdrivrutinen är inkluderad i distributionen och om Debian GNU/Linux juridiskt sett kan distribuera den fasta programvaran så finns den ofta tillgänglig som ett separat paket från non-free-firmware sektionen i arkivet före Debian GNU/Linux 12.0: från non-free sektionen).

Detta betyder dock inte att sådan hårdvara inte kan användas under installationen. Från starten av Debian GNU/Linux 12.0, efter 2022 allmän resolution om icke-fri fastprogramvara, kan officiella installationsavbilder innehålla icke-fria fastprogramvaru-paket. Som standard är debian-installer kommer att upptäcka nödvändig fast programvara (baserat på kärnloggar och modaliasinformation), och installera relevanta paket om de finns på ett installationsmedium (t.ex. på netinst). Pakethanteraren konfigureras automatiskt med de matchande komponenterna så att dessa paket får säkerhetsuppdateringar. Detta innebär vanligtvis att den icke-fria fastprogramvaru-komponenten aktiveras, och även så main.

Användare som önskar att inaktivera sökning av fastprogramvara kan helt och hållet göra det genom att ställa in startparametern firmware=never. Det är ett alias för den längre hw-detect/firmware-lookup=never-formen.

Såvida inte uppslagning av fastprogramvara är inaktiverat helt, debian-installer stöder fortfarande inläsning av fastprogramvaru-filer eller paket som innehåller fastprogramvara från ett flyttbart medium, till exempel ett USB-minne. Se Avsnitt 6.4, ”Läsa in saknad fast programvara” för detaljerad information om hur man laddar fastprogramvarufiler eller paket under installationen. Observera att debian-installer är mindre sannolikt att fråga efter fastprogramvaru-filer nu när icke-fria fastprogramvaru-paket kan inkluderas på installationsavbilder.

Om debian-installer frågar efter en fastprogramvaru-fil och du inte har denna fastprogramvaru-fil tillgänglig eller inte vill installera en icke-fri fastprogramvaru-fil på ditt system, kan du försöka fortsätta utan att ladda den fasta programvaran. Det finns flera fall där en drivrutin ber om ytterligare fast programvara eftersom den kan behövas under vissa omständigheter, men enheten fungerar utan den på de flesta system (detta händer t.ex. med vissa nätverkskort som använder tg3-drivrutinen).